Skapa din egen glasyr: En guide för keramiker

Att köpa färdiga penselglasyrer är enkelt, men att blanda sina egna glasyrer från grunden ger dig total kontroll över färg, textur och yta – och det är dessutom mycket billigare i längden. Här är grunderna i glasyrkemi.

Varför blanda egen glasyr?

Det finns tre huvudsakliga anledningar till varför seriösa keramiker förr eller senare börjar blanda sina egna glasyrer:

• Kostnad: Råmaterial (pulver) är extremt mycket billigare per kilo än färdigblandad flytande glasyr.
• Unika resultat: Du är inte bunden till de kommersiella färgerna. Du kan skapa en signaturglasyr som ingen annan har.
• Problemlösning: Om en glasyr rinner, krackelerar eller blir matt kan du, om du förstår kemin, justera receptet för att fixa problemet.

Glasyrens heliga treenighet

För att förstå hur en glasyr fungerar behöver du veta att nästan alla glasyrer består av tre huvudkomponenter, ofta kallade "glasyrkeminns treenighet":

1. Glasbildaren (Silica / Kvarts)

Detta är själva glaset. Kvarts (silikondioxid) smälter till glas vid höga temperaturer. Problemet är att ren kvarts smälter vid över 1700°C, vilket är långt över vad en vanlig keramikugn klarar (ca 1200-1300°C). Därför behövs nästa ingrediens.

2. Smältmedlet (Flux)

Smältmedlets uppgift är att sänka smälttemperaturen på kvartsen så att den smälter vid en temperatur din ugn kan nå. Vanliga smältmedel inkluderar fältspat, krita (kalciumkarbonat), zinkoxid och fritter. Valet av smältmedel påverkar inte bara smälttemperaturen utan även glasyrens yta (matt eller blank) och hur den reagerar med färgkroppar.

3. Stabilisatorn (Alumina / Lera)

Om du bara blandar kvarts och smältmedel får du ett glas som är så flytande när det smälter att det rinner rakt av din kruka ner på ugnshyllan. Stabilisatorn (vanligtvis aluminiumoxid, ofta tillsatt i form av kaolin eller annan lera) gör glasyren trögflytande ("viskös") när den smälter, så den stannar kvar på godset. Den gör också glasyren starkare och mer tålig mot repor.

Hur man läser ett glasyrrecept

Glasyrrecept anges nästan alltid i procentdelar av basen (Base Recipe). Basen utgör 100%. Sedan läggs färgande oxider och ibland opacifierare (som gör glasyren ogenomskinlig) till utöver dessa 100%.

Färgsättning med metalloxider

För att ge färg åt din transparenta bas använder du metalloxider eller karbonater. Mängden som behövs varierar kraftigt beroende på oxiden. Här är några vanliga exempel:

• Koboltoxid / Koboltkarbonat: Ger starkt blå färger. Väldigt kraftfullt – ofta räcker 0.5% till 2%.
• Kopparoxid / Kopparkarbonat: Ger grönt i oxiderande bränning (vanlig elugn) och rött ("Kopparrött") i reducerande bränning (gasugn). Vanligtvis 2-5%.
• Järnoxid (Röd): Ger gula, bruna, rostfärgade eller svarta toner beroende på mängd och basglasyr (från 1% upp till 10%+). Järn är också ett kraftigt smältmedel i höga doser.
• Rutil: Innehåller titan och järn. Ger ofta brutna, "fläckiga" eller texturerade ytor i beige, gult och blått (känt som rutil-blått när det reagerar med andra ämnen).

Så kommer du igång: Testbrickor (Test Tiles)

Den gyllene regeln för glasyrblandning: Glasera aldrig ett färdigt, viktigt verk med en otestad glasyr!

Gör alltid testbrickor ("test tiles") i samma lera som du brukar använda. Ställ upp dem, doppa dem (kanske ett snabbt dopp och ett längre överlappande dopp för att se olika tjocklekar) och bränn dem. Se till att testbrickorna står upprätt under bränningen (gärna som ett "L" eller ett "T" i genomskärning) så du ser hur glasyren beter sig på vertikala ytor och om den har en tendens att rinna.